Tom
Jag känner mig tom.
Separationsångesten har smygit nu i ett par veckor men idag känner jag bara mig tom. studenten är över. skolan är över. en mycket viktig del av mitt liv är över. en del som har betytt otroligt mycket och alltid kommer betyda otroligt mycket.
just nu är det bara jobbigt. Jag vet inte om jag ska gråta eller skratta så känner i stort sätt bara tomhet. Imorgon åker jag ner till Sthlm och efter det kommer mitt liv aldrig bli sig likt igen. Jag kommer aldrig mer gå upp tidigt för att sedan åka iväg på HG, aldrig mer äta de goda HG-mackorna och sitta inne i juniorernas omklädningsrum tillsammans med med alla mina 93 vänner mycket längre än vad man egentligen har tid till. Jag kommer aldrig mer komma försent till första lektionen för att sedan gå tidigt från sista, allt för att hinna med så mycket hockey som möjligt. Det känns helt fel. Även om man skulle komma tillbaka hit så kommer ändå ingenting vara som det har varit. Viktiga människor kommer inte att finnas här, skolan kommer inte finnas, inte ens sena pluggkvällar på UH kommer att finnas kvar. är det verkligen så här det ska vara? att man gör någoti tre år och sen helt plötsligt ska man bara godta att allt ska ta slut på en enda dag?
Jag har egentligen ingenting att skriva. eller egentligen kan man säga att jag har massa att skriva. Jag skulle kunna berätta om allt som gjort dessa tre år helt fantastiska men då skulle dt här inlägget aldrig ta slut. Istället tänker jag gå och göra lite varm choklad och sätta mig och fundera på om jag borde skratta eller gråta. antagligen både och..
